Förstå?

Varför finns de ingen?

som vill bry sig

som undrar på riktigt hur de är me mig

som tror på mig

som är glad för min skull

VART I HELVETE ÄR MINA KOMPISAR?

Orkar ni inte? känns de jobbigt att anstänga sig?

de ska inte vara jobbigt att bry sig om någon eller att vara glad för någons skull då förtjänar ni inga vänner....

känner mig sviken flera gånger om, känns som att mitt liv bara är något att skvallra om vilket gör mig besviken. eller när jag berättar detta underbara och ni svara "-vad roligt..." SEN DÅ? bryr ni er inte?

Inte jobbigt att fråga "-hur känns de nu när Boffi är borta?"

VAD I HELVETE ÄR NI RÄDDA FÖR?

Jag längtar här ifrån så mycket, vill resa iväg, åka ifrån allt. Men jag kan inte försvinna ifrån djuren som jag får villkorslös kärlek ifrån. Mycket går emot mig, är de inte att jag har ont så är de något annat. Jag trodde att de skulle bli lättare, men de mesta blir bara värre och värre för varje dag som går. Säg inte ordet psykolog, säg istället att du lyssnar och gör ditt bästa.

Varför försvann ni ifrån mig?

Min pappa

Min Raja

Min Snuggs

Min farfar

Våran Boffi

VARFÖR FÖRSVANN NI?