2 saker till

"sak 1" Jag älskar Kalle något oerhört mycket, en person som finns vid min sida dygnet runt om jag så behöver de, han är så osjälvisk!

"sak 2" Jag har inte tänkt på pappa på ett tag och jag vet inte om de är bra eller dåligt. När jag tänker efter så blir jag arg på mig själv, han förtjänar inte att bli bortglömd! Han var bäst. De gör ont i hjärtat och jag får svårt att andas när jag skriver de här. han var mitt ALLT! Varför ska de göra så jävla ont? Hans barnbarn kommer snart, men han finns inte där.
Jag vill kunna gå till minneslunden där han blev strödd men de känns som att jag ger upp hoppet om att han en dag kommer att stå utanför min dörr som jag alltid kommer att hoppas och tro på att han en dag kommer att göra. De känns som att jag accepterat att han ALDRIG mer kommer tillbaka, men de vill jag inte acceptera, hur kan man acceptera att han eller någon annan dör?

Hej då