Fest!

Minous fest är på lördag, spännande, hon kommer att vara så nöjd över att få vara i centrum för allas uppmärksamhet! Underbara fina bebis! 3 månader och jag tycker om henne såå mycket! Men lär känna henne bättre för varje dag.


Hon va hos farmor Marianne idag i 3 timmar på kvällen medan sjag och kalle städade hemma, hon hade lekt, ätit och sovit lite, så kommer hon hem kl 22 och då brukar hon sova som en stock!! Men Minou vaknar och är helt klarvaken! Jag går fram till lilla fröken och frågar varför hon inte sover.. Va får jag inte tillbaka om inte världens leende!! Hon är ett riktigt litet busfrö!! En charmtroll!


Marianne hade frågat Kalle när han kom och hämta henne vart hon har fått sitt temprament ifrån.. hm, kan de vara ifrån mig? Hon blir tokig, precis som om man skulle slå henne om hon inte får vad hon vill! De måste hända något hela tiden!! När vi va i affären och handla idag fick jag absolut inte stå mer är 20 sekunder och kolla på en hylla för då vart de tråkigt!! Jag har fått ett vilddjur!! Men ett mycket fint vilddjur!!

Våran nya leksak, Minou är väldigt intresserad! =) Men hon får vänta ett bra tag innan hon får ut och köra!! =)

Ses på lördag =)

Smärta i hjärtat

en människa som aldrig har förlorat någon kommer aldrig att förstå. Självklart tänker jag på både min morfar och min farfar, minnen ifrån när dom levde. Men pappa träffade jag varje dag sen en dag så slutar jag bara träffa honom. Minou kommer aldrig att ha något minne ifrån sin morfar.
Ska skicka ett mess till alla i släkten och försöka få tag på så mycket bilder som möjligt på pappa som jag kan sätta in i ett album så att jag kan titta i varje dag när de är jobbigt. Även så att Minou får vet hur underbart fin hennes morfar var.
Varje dag när jag tänker på pappa så känns de fortfarande helt otroligt att han är borta, jag har fortfarande samma känsla som jag hade när jag stog vid hans sjukhus säng när han tog sina sista andetag. Han hade så ont, ändå kämpade han. Va på stan me Kalle för någon vecka sedan, såg en man som såg ut som pappa, påminde om honom så mycket att jag bara ville springa ikapp honom och ge han en kram och hoppas på att de skulle vara pappa.
Ibland undrar jag om jag har någon störning som gör att jag vägrar släppa taget och vägrar ge upp hoppet att en vacker dag är han hos mig igen.

Minou och pappa

Tänk, min pappa kommer aldrig träffa Minou, sitt egna barnbarn. Minou kommer heller aldrig att ha en morfar.
Jag mår dåligt över tanken! JÄVLA SKIT VÄRLD!!