en människa som aldrig har förlorat någon kommer aldrig att förstå. Självklart tänker jag på både min morfar och min farfar, minnen ifrån när dom levde. Men pappa träffade jag varje dag sen en dag så slutar jag bara träffa honom. Minou kommer aldrig att ha något minne ifrån sin morfar.
Ska skicka ett mess till alla i släkten och försöka få tag på så mycket bilder som möjligt på pappa som jag kan sätta in i ett album så att jag kan titta i varje dag när de är jobbigt. Även så att Minou får vet hur underbart fin hennes morfar var.
Varje dag när jag tänker på pappa så känns de fortfarande helt otroligt att han är borta, jag har fortfarande samma känsla som jag hade när jag stog vid hans sjukhus säng när han tog sina sista andetag. Han hade så ont, ändå kämpade han. Va på stan me Kalle för någon vecka sedan, såg en man som såg ut som pappa, påminde om honom så mycket att jag bara ville springa ikapp honom och ge han en kram och hoppas på att de skulle vara pappa.
Ibland undrar jag om jag har någon störning som gör att jag vägrar släppa taget och vägrar ge upp hoppet att en vacker dag är han hos mig igen.
Nu fick Du mig att gråta!
SvaraRaderaJag kan försöka föreställa mig hur det känns att vara Du, men jag tror inte jag kan det...
Jag beundrar Dig och beklagar allt det hemska som hänt Dig!
Önskar jag hade massa bilder på Peter, tror Niklas har några som jag kan kolla upp åt Dig!
Stor KRAM till finaste Du!