Kompisar säger att deras liv inte är enkelt... va menar ni? att ni inte vaknat på rätt sida, tappat en tallrik i golvet eller kanske att ni har dåligt med pengar. Berätta gärna varför ni tycker era liv är så svåra och jobbiga.
Jag tycker att mitt liv är riktigt tungt, jag är sjukskriven för att jag inte orkar gå upp på morgonen, jag tycker de är jobbigt att behöva tänka. Att bara nu sitta och försöka leta upp något sjukhus eller vad som helst som kan erbjuda grupp terapi eller vad man kallar de. Där de inte bara är jag och en psykolog eller kurator som jag förövrigt är överbetalda jävlar som bara sitter mitt emot mig och skriver ner de jag tycker är piss och ser tårarna rinna ner längst kinderna. dom flesta typ 95% av sveriges psykologer eller kuratorer har inte varit med om något liknande. jag vill prata med andra som varit med om samma sak så att jag slipper känna mig som världens enda person som sett sin pappa/mamma/syskon dö framför ögonen på en själv.
När man precis inser att de va hans sista andetag han precis tog
och jag hann inte säga allt jag ville säga, göra allt vi skulle göra.
Hur tror ni att de känns?
Dagen efter vakna upp i sin säng, helt oförstående om vad som hänt, man tror att de är en dröm, man går in i badrummet gör iordning sig och sätter sig för att äta frukost och man hör sin mamma ropa och frågar vad man gör.. "-jag är påväg till skolan, jag försenad." "-Nadine, du ska inte gå till skolan, gå in och vila istället."
De är då man förstår att något inte är som de ska och att resten av mitt liv inte heller kommer vara som de varit, vad gör man? när man tror att allt varit en dröm, men sanningen är den att jag själv stog i vid hans fotända brevid sjukhussängen och hörde och såg han ta sitt sista andetag.
Jag tycker de är jobbigt att änns tänka på vad jag är sugen på för middag, vilka mjukisbrallor jag ska sätta på mig, dom smutsiga eller dom rena..... precis ALLT är tungt.
Stor kram till Dig!
SvaraRadera